Mina barn o andras ungar... eller??

I dag har en kompis o hennes 3 barn varit här o lekt.

Hennes barn är precis lika gamla som våra, de leker bra ihop MEN eftersom de faktiskt är lika gamla är de i samma "perioder", underbart tycker vissa men tänk er: 2 st bebisar som är överallt, kryper, står, ramlar, äter på ALLT. 2 st 3 åringar som är i sin trots ålder = gulliga o hjälpsamma ena sekunden för att sen förvandlas till monster nästa! 2 st 6 åringar som är kaxiga ena sekunder o slänger ur sig fula ord för att sen sitta o gråta för att den ena sa ngting taskigt till den andra... Ni kan ju tänka er hur "lugn" denna dag har varit... eller inte!!!??

Herregud, snäll som man är tog jag med alla barn över "bebisåldern" till pulkabacken... Ni skulle ha sett mig... Ena 6åringen ( inte min) var som en oborstad tonåring, skrek fula ord o höll på att köra ner sin brorsa - samtidigt var han "för trött" för att orka hjälpa till o dra alla pulkor hem... grrr... De 2 3åringarna njöt i fulla drag förutom när de höll på att bli överkörda eller flög in i närmsta träd, efterom de inte kan svänga... På det stora hela gick det väl ok MEN vet inte om jag gör om det... inte m dessa barn iaf. Skämdes som en hund emellanåt o då var jag ENSAM i backen! Mina ( våra) barn vet jag ju vart jag har o de vet när jag menar allvar... det visste INTE detta barn som var med - jisses! Men med hot om att tvätta munnen med tvål när vi kom hem så blev han "lite" bättre. Varför är det så med vissa barn...?? Att de inte ens lyssnar på andra vuxna??!

En intensiv dag som nu äntligen e över - nu njuter jag o barnen av lugnet o tysnaden... Kanske tar jag mig en sväng till Jysk senare... JA - jag är nog värd det :-)