1999...

Det var då det började.

Jag o J kände varann redan i högstadiet MEN då var han ju kort, hockeytönt och moppegalen... inte riktigt min typ då ;-) Vi hamnade i samma MA klass o hade faktiskt skoj i hop men absolut inte kärlek på ngt sätt.

1995 flyttade jag o familjen utomlands... 3 hela år! En tid som var underbar, det var hårt jobb blandat med "bra" vänner och en hel del festande :-D Hälssade på i Sverige under sommrarna o vid ett tillfälle så stötte jag faktiskt på J på en mack! Var så kul o se honom o lite hade han vuxit till sig :-)

Kom hem till Sverige 1998 - och tanken var att jag ABSOLUT inte skulle stanna i detta land, never!! "Herregud, tänk o handla på Maxi i mysbyxor! HA... inte för mig jag ska till USA..." Efter problem med visum blev det en kort visit till New Orleans o Houston men sen hem till Sverige igen... Jobbade xtra på Ältakrysset - o i jan 1999 läste jag ngra kurser på komvux... något MÅSTE jag ju göra!

Tanken på USA blev inte riktigt som jag tänk mig - pga olika anledningar. Komvux var... okey men inte det jag ville göra, lärde känna ngr kompisar som jag hade det kul med men abslout inga som det klickade med... Men vad gör man när man inte känner så många...

I mars blev det utgång med A ( en kompis fr. komvux) - helt spontant, men redan på väg in till stan kände jag att jag verkligen INTE var på humör för att gå ut. Jag o A gick till denna fest, som planerat, o när vi kom dit var det nästan tomt!!! Men tappra som vi var bestämde vi oss för EN öl sen skulle vi gå. En blev två och sen... var stället fullt av folk o vi hade hur kul som helst :-) Bra musik o trevligt folk. Dansar ( som vanligt :-)) o hade super kul - mitt på dansgolvet med en trevlig kille, helt plötsligt ropar han efter sin kompis... o när jag vänder mig om så visar det sig att det är J!!! Men han ser inte ut som jag minns honom, han var nu lång o mkt "större" än jag minns honom ;-) Kvällen slutade med att jag fick skjuts hem av J- tur var väl det ;-)... som hade match dagen efter!

Vi hördes av, var o fikade. Hade kul men absolut inget mer... Jag åkte till Barcelona under en lång helg o festade. Lovade att ringa när jag kom tillbaka men glömde bort det... Så helt plötsligt ringde HAN... Snäll som han var (är) så ställde han upp o hämtade mig på diverse fester :-)

Planerna inför Valborg blev att vara hemma hos J o käka med ett par vänner. Kul blev super kul o efter den kvällen var det VI.

Kärleken kom från ingenstans och verkligen slog omkull mig. Visste på en gång att detta var HAN - mannen i mitt liv. Allt blev så självklart och sommaren som följde var verkligen underbar.

11 år: 1 lägenhet och 2 hus, 1 katt, 3 barn, x antal bilar, resor o massa annat underbart senare... är han fortfarande mannen i mitt liv!